Kategorier
Litteratur

Här har jag mitt liv del 1

Efter att ha presenterat ett kortare textstycke på Facebook blev jag av ett antal vänner och bekanta uppmanad att skriva mer. Så här kommer del 1 av min självbiografi, kallad Här har jag mitt liv.

Som de flesta allmänbildande personer vet så stod Europa på kanten av ytterligare ett storkrig år 1817. Orsaken till detta är dock sedan länge glömd och även hur jag, redan före min födelse, lyckades avvärja katastrofen. För den som vill fördjupa sig i händelseförloppet kan jag hänvisa till den doktorsavhandling jag 10 år senare skrev vid universitetet i Müsslingen: “Das Debakel von 1817 in Nürdingen und seine Strafen für die künftige Vereinigung Deutschlands”.
Min mor som vid tillfället arbetade som nattlöperska i det lilla furstendömet Nürdingen kunde vid senare tillfälle vara mig behjälplig och konfirmera att mina observationer var riktiga.
Debaclet fick sin besynnerliga början när Baron Othotho av Fülin-Sexen-Brotchen skulle fira sin sons graduation genom att ställa till ett gästabud men av ett rent förbiseende, vid bordet, placerat Vicekonungen av Limberg strax bredvid Änkehertinginnan av Gelderijssel. Ett sådant tilltag kunde naturligtvis inte gå oförmärkt bredvid och följden blev, som alla förstår, att Sultanen av Bukhorustan, som av en händelse råkade vara närvarande. utmanade den dåvarande Markgraf Gotthard von Königsberg på duell – med sabel.
Men allt förlöpte väl tack vare mitt rådiga ingripande och jag kunde förbereda mig inför min födelse tre år senare. Till min lycka blev det även så att kontrahenterna, av pur tacksamhet, erbjöd mig subsidier, mot att jag skulle förtiga om vad som hänt. Ett löfte jag med glädje kunde hålla. I alla fall tills snöplighetena i sydvästra Asien, 7 år senare, gjorde debaclet obsolet.
Men nu för tiden är ju händelser som dessa händelser allmängods.

I nutid är det inte många som har hågkomster av min första älskarinna: Baronessan von Luxenstein. Men jag kan försäkra att under hennes levnad var namnet känt, i såväl slott som koja. Och då inte enbart för hennes egna betydande karriär. Under sin levnad bad hon mig tiga om vår lilla flirtation men så här många år efter hennes död så anser jag mig befriad från det löftet. Vår lilla tete-a-tete var ju dessutom till hennes fördel och med förlov sagt så utgjorde den ju begynnelsen till en internationell karriär som vare sig skådats tidigare eller senare i vare sig den gamla eller i nya världen.
Eftersom jag inte ägnar tillvaron med att sätta mitt klart skinande ljus under skeppa så kan det väl nu avslöjas att utan min hjälpande hand så skulle den unga flickan nog fått leva sitt liv i armod, på de gator i Stockholm, där sagda armod var flitigt förekommande.
Själv levde jag ett välförtjänt luxuöst liv. Tack vare de pengar jag tjänat på den Magdeburgska ofreden, vilken jag utgår från att läsaren är väl bevandrad i, så kunde leva ett liv, om inte i lyx så i alla fall i välmåga. Så redan som föräldralös treåring kunde jag anställa en viss Mamsell Charlotte vilken tog hand om mig fram till den punkt då hon själv råkade bli med barn. Jag var vid tillfället 14 år gammal och kunde inte ta det ansvar som ett faderskap skulle innebära. Men mer om detta i nästa avsnitt.

Av clas@pors.se

Född 1953 och med andra ord redo att träda in i livet som pensionär – eller som jag föredrar att se det; Ett rejält försenat kulturstipendium.
Efter att ha drivit en blog på Blogger så var det dags för något nytt. En samlande blogg med alla dessa spretiga ämnen som intresserar mig.
Allt från trädgårdsskötsel till Pythonprogrammering.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett × fyra =