Är historia kul? Kanske. I släktforskningen så hittar jag ibland personer och händelser som kräver att man forskar lite närmre. Men jag ska med en gång erkänna att jag är amatör. Jag rotar bara i det som roar mig. Har jag har fel så medger jag det gärna om någon korrigerar mig och visar mig hur det rätta ska se ut.
För ett tag sedan landade mitt släktträd med en duns på 1100-talet och där hittade jag en av de mest fascinerande personer som funnits i historien. Hon hette Elinor och var hertiginna av Aquitaine. Det finns gott om litteratur kring Elinor. Inte minst har Evert Taube skrivit om henne i boken Vallfart till Trubadurien och Toscana.
Elinor var gift två gånger. Första maken var en vek och mycket religiös lipsill som dessutom, mot sin vilja, råkat bli kung av Frankrike. Han hette Louise VII och med honom fick Eleonore två döttrar. Marie och Alice. Marie fick en dotter som också hette Marie, för säkerhets skull och hon fick två döttrar: Joanna och Margareta II.
Det är lillasystern, Margareta, jag tänker ägna mig åt. Hon föddes 1202 och även hon gifte sig två gånger.
Låt oss börja med första äktenskapet. Då gifte hon sig med Bouchard IV av Avensis som var 20 år äldre. Äktenskapet lär ha varit baserat på kärlek, vilket var ovanligt på 1200-talet. En pikant detalj var att Margareta lämnades i Bouchards vård efter det att Joanna gifte sig med Ferdinand av Portugal. Margareta var bara 10 år gammal när hon och Bouchard vigdes 1212. Äktenskapet blev därför inte fullbordat, som man sa på den tiden. Det betyder att de var gifta men de hade inte sex.
Men innan giftermålet hade Joanna och hennes man bestämt att det vore en god idé att låta Margareta gifta sig med William II Longespée som stod i tur att ärva titeln Earl of Salisbury. Det gillade inte Bouchard som fick hjälp av den franske kungen att stoppa dumheterna. Så Margareta och Bouchard blev lyckligt gifta.
Det hade nog kunnat gå bra för de nygifta. De var mycket kära och hade det gott ställt. Men nu dyker den inkompetent Prins John utan Land (John Lackland) upp. Jodå, det är samma prins John som man kan se hos Disneys Robin Hood. En i högsta grad verklig person och precis som i filmen så var Prins John lika inkompetent som man föreställer sig. Fast nu var han kung över England. Och John ville kriga, vilket nog var det han var absolut sämst på. Men släkten är ju värst. Prins John var ju son till Elinore och därmed Margaretas gammelonkel. Åtminstone till hälften.
10 år tidigare hade han förklarat krig mot Frankrike och gått på pumpen så det visslade om det. Nu ville han ta revansch men han insåg inte att krig var det sista kung John borde ägna sig åt.
Trots att John fick med sig en mängd allierade så misslyckades han – igen. 27 juli 1214 stod slaget vid Bouvines och kan man tänka sig – den franska armen gav engelsmännen på nöten.
Bland fångarna efter slaget befann sig Johannas man: kung Ferdinand av Portugal. Vilket nog gjorde Bouchard riktigt glad. Nu var det dags att passa på tillfället. Nu kunde han göra anspråk på Joannes arv. Låt oss gissa att detta inte gjorde familjelyckan större. Joanne kontrade med att försöka få systerns äktenskap upplöst. Hon hade aldrig gillat Bouchard. Systrarna var i fejd. Dessutom var den franske kungen inte glad över att Bouchard hade slagits på den flamländska sidan under kriget.
Och i denna röra lämnar vi Margareta och hennes man. Som man sa i tv förr: Det kommer mera!