Kålrot och Rotabagga

Hon föddes 21 juli 1922 i Petrograd och avled 23 augusti 1992. Hennes namn var Elisaveta von Gersdorff och hennes artistnamn var enbart Elisaveta.
Från 1967 drev hon Öppna Teatern, en barnteatergrupp där hon bl.a. lärde en ung Jan Hammarlund att uppskatta Berthold Brecht.

Långt innan dess hade hon däremot varit med den enda tv-kanal som fanns. Hon gjorde barnprogram där hon bl.a. läste ur Carl Sandburgs Sagor från Rotabagga. Jag minns hur det både fascinerade och skrämde mig. Jag tyckte det var underligt. Jag upplevde Elisaveta som gränslös och sagorna som mycket egendomliga. Och så var det ju det här med Rotabagga – varför uppkalla amerikanska sagor efter det svenska ordet för vanliga kålrötter? Rotmos tyckte jag inte om.

Jag lyckades till och med irritera mig på författarens efternamn. Åttaåringen hade en granne som hette Sandberg och visste hur det skulle stavas. Långt senare förstod jag att Sandburgs far hette August Sandberg och kom från Östergötland så ordet rotabbaggor hade Sandburg förmodligen fått med sig med modersmjölken. Via ett kåseri av Torsten Ehrenmark fick jag också veta att kålrot kunde heta ”swede” på engelska. Men varför just kålroten fått sitt egendomliga namn kunde jag inte förstå.

För att begripa hur detta gick till så måste vi tillbaka till 1788. Gustav III hade varit kung i 15 år och tyckte det kunde vara läge för ett krig mot Ryssland. Så 1788 kom en krigsförklaring till Katarina II av Ryssland. Katarina blev sur. Hon samlade de trupper som inte slogs mot Turkiet och lyckades försvara sig hyggligt. Hon passade även på att skriva librettot till en opera kallad ”Ynke Hjälte” – en drift med Gustav III. Kriget blev oavgjort och avslutades 1780.

I Skottland sitter samtidigt en bankir vid namn Patrick Miller of Dalswindon. Han hade byggt en katamaran kallad Experiment of Leith. Skeppet hade inte bara fem master. Det hade också fem skovelhjul som skulle drivas av två gångspel. Vilka som skulle driva gångspelen var inte riktigt säkert men förmodligen delar av besättningen. Experimentet blev inget mer. Miller hade planer på att bygga ett annat, större kallat The Sea Ghost men Fredrik Henrik af Chapman avrådde.
Dessutom var ju kriget mot Ryssland över.

1794 sänktes experimentet utanför Strandvägen, där det fick utgöra fundament till en brygga. Miller blev dock inte lottlös. Av kungen fick han en gulddosa innehållande kålrotsfrön. Så Miller åkte hem till Skottland och blev kålrotsbonde och på så sätt spreds den svenska kålroten över Storbritannien och ända bort till USA, där den antingen fick heta Swede eller Rotabaga.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

4 × 2 =