Låt oss fuska
Välkommen till del 2 av denna serie. Nu börjar vi närma oss mer praktiskt arbete men vi måste ju tyvärr runda de regler jag satt upp. Ni ska snart bli varse!
Vad jag tänkte åstadkomma är att hjälpa er att tillverka något som kallas en ”antavla”. Det innebär att jag ska visa hur du kan hitta dina föräldrar och i sin tur deras föräldrar och sedan dina far- och morföräldrars föräldrar. Detta blir totalt 15 personer och även om detta inte kan verka mycket så innebär det en hel del arbete. I alla fall, om man inte är van.
Tycker du att Sverige är ett byråkratiskt land så är detta bara en gammal fin tradition. Samhället har alltid velat hålla koll på oss medborgare och de som skulle gör detta var kyrkan. Även om du inte var medlem i Svenska Kyrkan så var det i kyrkböckerna du skrevs in. Här noterades när du föddes och dog, när du gifte dig och även om du flyttade. Det fanns även något kallat husförhörsböcker som var till för att sockenprästen skulle veta om du var läskunnig och ge dig betyg i kristendomskunskap. Dessa bytte senare namn till församlingsböcker.
Alla dessa böcker sparades och förvarades i arkiv och det är i dessa böcker vi kan hitta våra förfäder. Men tack och lov slipper vi rota själva i böckerna. De har blivit fotograferade och det är dessa fotografier vi ska använda. Det är frågan om digitala foton som man nu hittar på internet, då bl.a. i Riksarkivet.
Riksarkivet
Om detta kan man säga mycket. Men läs gärna igenom vad Wikipedia säger om Riksarkivet.
Här ligger alla tänkbara kyrkböcker från 30- till 40-talet och bakåt. Adressen dit är enkel: https://riksarkivet.se/start.
För att använda arkivet så gå bara till Digitala Forskarsalen. Högst upp ser du en rad med länkar men det är bara ”Arkiv” och ”Person” vi ska använda oss av, just nu. Den första länken leder oss till kyrkoarkiven och i den andra kan vi leta efter enstaka personer. Men … och här kommer det sorgliga. Just nu är är det begränsat till kyrkböcker och personer före c:a 1940.
Ska vi leta på sådant som finns efter detta och 1980 måste vi tumma på regeln om gratis resurser och använda något som heter Arkiv Digital. Men detta är en kommersiell resurs och detta kostar pengar.
Skattefinansierat är inte ”gratis” men vi blir inte fattigare av att använda det. Vi fuskar lite och använder oss av de pengar som våra politiker avsatt till kulturändamål.
Lek lite med den Digitala Forskarsalen så lovar jag att återkomma med en ytterligare del, så snart som möjligt.