Det finns inget mer förödande än fanatism. Amoz Oz föreslog en test för att kunna finna vem som var fundamentalist och vem som var normalt intresserad. Kan man skratta åt sitt egna intresse så är man knappast fanatiker. Och jag skrattar gärna åt den götiska historien.
Skratta måste man ju när man t.ex. blir varse att Det berömda Atlantis faktiskt låg i Skandinavien. I alla fall om man får tro Olof Rudbeck den äldre som 1677 släppte första bandet i en bokserie kallad Atlantica. Meb bland annat utgångspunkt från Jordanes sökte han driva i bevis att det Atlantis som Platon talade om, i själva verket låg här uppe i norden. Bl.a. baserar han detta på ordlikheten hos en mängd begrepp i grekiska och svenska.
Herkules t.ex. kommer från ordet Här-kolle vilket betyder “Den högste i hären”. Berget Ida är då Idreberget i Dalarna. Väringarna kom naturligtvis från Värend i Småland. Troja betyder helt enkelt tröja, som i pansartröja.
Och så håller Rubeck på. Stygg-ån blir Styx och han döper även om Noak till Dy-Kalle. Även feniciskt och grekiskt alfabet grundas på de nordiska runorna.
Så går det om man dippar för djupt ned i nationalism och tror att goterna var alltings utgångspunkt. Men detta var 1600-tal och Svensk Stormaktstid. Vetenskapens enda uppgift vara att visa på Sveriges storhet; Såväl i nutid som forntid.
Nationalismen återkom 200 år senare då det litterära sällskapet Götiska Förbundet bildades för att återskapa ”de gamle göters frihetsanda, mannamod och redliga sinne”. Man höll stämmor under bar himmel och drack ur horn. Varje medlem bar även ett fornnordiskt namn och så här efteråt är det inte utan att det påminner om någon sorts fornnordiskt lajv.
En sak lämnade de efter sig: Ordet “Hej” som hälsningsfras. Så hälsade jämbördiga vikingar på varandra. Påstod man.
I ett politiskt läge där enögd nationalism blommar så kan götarna åter bli redskap för missriktad patriotism. Myter sägner och falsarier kommer säkert att blomma av politiska orsaker och inte som i dessa artikel, för nöjes skull.