År 1144 invigdes koromgången i klosterkyrkan Saint-Denis. Den var byggd efter helt nya principer. Allt skulle vara vertikalt. Fönstren bev spetsiga och likaså valven. Allt var toppigt och spetsigt. Och faktiskt även väldigt vackert med stora blyinfattade fönster.
Gotik var den nya grejen och så byggde man långt in på 1400-talet. Linköping, Skara och Uppsala domkyrkor är goda exempel.
Tidigare hade man byggt kraftiga murar. Dörrarna var små och så var även fönstren med sin rundade valv. Men eftersom det bara fanns ett sätt på vilken man kunde bygga så hade man inget särskillt namn på det. Långt senare skulle man kalla det för romanskt. För att skilja det från gotiken.
Men det romanska dog ut. För en liten stund
Nu skriver man 1500-tal och renässans. Bl.a. skulle man gå åter till de gamla antika idealen Den gamla spetsbågsstilen var grov, barbarisk och förmodligen även tysk. Därför döpte man den till ”gotik” efter de gamla göterna. Författaren François Rabelais inte minst. I romanen Gargantua driver han med medeltidens gamla ideal. Inte minst gotiken.
Gotiken var alltså stendöd. Stendöd i 250 år då nygotiken uppstod och då inte bara inom arkitektur utan också i litteratur och konsthantverk.