Python del 1

En av de saker jag tänkte ta mig för, var att lära mig Python, men det var inte lika enkelt som sagt. Grunderna i språket är inte så krångliga men att hitta litteratur i ämnet är desto värre. Nördfaktorn är stor. De som skriver är mycket noga att få med alla möjliga detaljer vare sig de är nödvändiga eller inte.

Då är det väl dags att skriva den handledning som jag själv saknar, oavsett om det retar någon eller inte. Till att börja med ska vi komma igång. Finesserna kan grotta ned os i senare. Dessa artiklar är till för de som vill programmera för skoj skull. Inte för dem som vill bli proffs.

Python är alltså ett programmeringsspråk. Man kan säga att det är ett program man använder för att göra program. Men det visste du väl redan. Annars hade du väl inte börjat läsa det här. Det första man måste göra är alltså att installera Python i datorn. Själv sitter jag med Windows 10 så alla artiklar utgår från detta. Surfa in på Python.org. Där hittar du en länk som heter ”Download”. Klicka på den och ladda hem version 3 av Python. Förmodligen heter den något i stil me Python 3.6.4 men version tre är det i alla fall.

Jag utgår från att du vet hur du ska installera ett program, så efter många om och men så har du snart Python på hårddisken. Förmodligen har du också ett skal, kallat ”shell”, där man kan gå in och leka lite. Men ska man verkligen kunna programmera så är det bäst att man skaffar sig ett redigeringsprogram. Själv har jag valt ett som heter Thonny och som du hittar på Thonny.org. Fördelen med Thonny är att det är enkelt. De få finesser programmet har, står inte i vägen. Installerat och klart ska det se ut ungefär så här:

Vi ska inte gå igenom hela programmet men kortfattat så är rutan till vänster, högst upp, den vi ska använda för att skriva våra program.

Rutan under är ett skal och till höger ser du en hjälpruta.

Det sista vi gör nu är att använda skalet. Skriv t.ex.

42 

i skalet. Python returnerar naturligtvis siffran 42. Skriv nu i stället

a=42

Inget händer och ska inte hända. Men om du nu skriver

print(a)

så får du svaret 42

print(a+42)

ger 84. Men i skalet är inte Python mer intelligent än en normal miniräknare. Därför: Prova och skriv:

a=”fyrtiotvå”
Print (a+a)

Detta är skillnaden mellan tal och strängar och med det sätter jag punkt för i dag. Nästa gång skriver vi ett program.